den 27 januari 09

Just nu sitter jag här i min ensamhet med en kopp kaffe, och vems fel är det? Jag bryr mig egentligen inte, men lite vemodigt känns det som det är. Har ringt och smsat, jag har väntat och väntat, kunde öppnat ytterdörren hemma nu, det skulle varit skönt, men nej då, jag är fast här tills nästa buss går, jag kommer vara hemma efter fem. Tack.